Hej där hallå bloggen, nu var det allt lite väl längesedan sen vi sågs.
Herregud, jag skulle kunna ge ut en romaaaan med alla dessa oskrivna blogginlägg som lagras i tankehårddisken.
Med "skulle kunna" menar jag "om jag hade tid". Och det har jag ju inte. Eller det kanske jag har, det beror ju helt på hur man ser på det där med tid, och vad man gör, och inte gör, med den.
Saker jag gör med min tid (och please excuse denna klyscha till människa som jag blivit):
Jobbar, minst 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan
Transporterar mig till och från jobbet
Tänker på Liv
Tänker på jobbet
Sover, i bästa fall 8 timmar per natt men oftast knappa sju
Lagar mat, planerar mat, storhandlar mat, fryser in mat till de stora och den lilla
Tvättar shitloads of tvätt
Hänger med Liv all hennes vakna tid som jag inte är på jobbet
Ja, det var nog det hele. Mitt lilla liv.
Saker jag definitivt inte gör med min tid men vill och kanske skulle kunna om jag prioriterade lite annorlunda:
Läser böcker
Tränar
Skriver mail till finaste (sorry Alex Schulman) vännerna och berättar hur jag saknar dem så att det ibland känns som att jag har ett hål i hjärtat
Bloggar
Sorterar alla foton på min dator och gör ett fint album om Livs första år
Träffar kompisar
Går på bio
Går på konstutställningar
...och så vidare i all oändlighet.
Men sommaren är på ingående i Sydney, jobbet går bra (hade utvecklingssamtal förra veckan och det verkar som att de vill behålla mig ett tag till woohoo), Liv är lovely och det kan vara så att A har ett jobb på g så snart kanske vi kan börja leva lite igen och inte hålla på och vända på varenda dollar. Så sjukt tröttsamt att konstant vara sparsam. Att inte bara kunna rusa in på affären och slita åt sig det man behöver utan att alltid behöva vara prismedveten.
They are the sons and daughters of Life's longing for itself.
They come through you but not from you,
And though they are with you, yet they belong not to you.
You may give them your love but not your thoughts.
For they have their own thoughts.
You may house their bodies but not their souls,
For their souls dwell in the house of tomorrow, which you cannot visit, not even in your dreams.
You may strive to be like them, but seek not to make them like you.
For life goes not backward nor tarries with yesterday.
You are the bows from which your children as living arrows are sent forth.
The archer sees the mark upon the path of the infinite, and He bends you with His might that His arrows may go swift and far.
Let your bending in the archer's hand be for gladness;
For even as he loves the arrow that flies, so He loves also the bow that is stable.